Torsdag?
Tydligen är det torsdag idag.
Dagen började inte bra och lär inte sluta bra.
Sömnlösa nätter,
tankarna malar in och ut.
Instängd och ingen man kan prata med.
Ingen man kan lita på.
Undrar hur länge ork man har kvar?
Undrar hur länge man ska må så här?
Undrar hur länge det ska pågå?
Jag duger bara när de behöver hjälp m.m.
Annars duger man inte ett dugg.
Bland människor jag går är så otroliga falska,
oärliga och vissa lägger sig i ...
Bara om de visste så är det så nära att jag ger upp med allt
som har med livet att göra.
Ja jag är skör, men det visar jag inte det för de.
Varje dag tänker jag på hur det skulle va att lämna allt.
Varje dag tänker jag på allt som inte är värt att tänkas.
Det är lätt att göra det när man är vilsen, förtvivlad, nedstämd
m.m.
Ja jag är ensam, inuti i min själ är man ensam även om man är omgiven av de människor.
Kämpa?
Det kommer att ordna sig?
En del kommer aldrig att ordnas upp.
En del kommer aldrig försvinna.
En del kommer aldrig tillbaka.
Det är så mycket jag vill,
men allt är så omöjligt och mörkt..
Ljuset kommer fram någon gång sägs det.
Men det kommer inte bli så för mig.
Jag vet..
Tro mig jag vet.
Varje tår har fällt ner var för till de jag älskar.
Hade jag inte någon hade jag säkert bara somnat in och
aldrig vakna mer.
Just nu kan jag inte...
För jag lämnar inte en i skiten som man allt
hade förorsakat till.
Ja jag är värdeslös som vanligt.
Jag duger inget som vanligt.
Jag duger bara när jag behövs.
Ja jag är trasig som en madrass.
Det hade jag alltid varit det sen ...
Papper och penna hade alltid varit min bästa vän.
Man skriver ner allt man känner sig även om man inte
känner sig alltid bättre efteråt.
Numera är det bloggen m.m. man kan skriva av.
En del kan läsa dessa.
Men so what.
Glöm inte att gå till mig om det är något än att gå ryggen bakom mig
som vissa gör.
Allt som har med mig att göra får man vända sig till mig och inte till andra.
Men jag är elak enligt en bara för att jag sa att man ska vända sig till mig och inte till andra.
Ja jag är alltid elak.
Ja jag som har ställt upp för de så mycket.
Där ser ni att jag är bara en luft.
Men jag är van att jag är bara en luft.
De man tvingas leva med och de man inte mår bra av.
En kommer i kläm, det ska denne absolut inte vara..
Fast det hade blivit bättre och hoppas det gör det.
Tomheten äter upp en.
Instängd äter upp en
Saknaden gör det också bara svårt.
Glädjen försvann.
Livslusten som bara varade i kort stund försvann.
Ja jag är skört..
Och det är kört för mig.
Dagen och kvällen lär bli en lång dag.