Fredag...
Fredag som alla längtar efter..
Jag är nog den ende som inte längtar efter fredagar.
Ångesten och paniken har börjat krypa fram desto dagar börjar med nedräkningen så växer de känslorna mer och mer.
livslusten och gnistan hade försvunnit för ett bra tag sen.
Försöker och försöker ännu hitta tillbaka,
det lär inte komma tillbaka.
Är så less på att tänka på allt.
Är så less att anpassa sig till andra.
Är så less på att fixa allt åt andra.
Ja det är så mycket och är så trött på att
tänka åt/på andra.
Ja det är alltid jag som ska ta reda på,
ja det är alltid jag som ska oroa för allt,
ja det är alltid jag som tänker på allt åt alla
Är så trött på allt,
vad får jag?
Inget ett shit.
Gör jag något bra är det inget sagda
Gör jag något fel får man allt shit.
Ja varje dag gör jag allting fel.
Kan inte minnas när jag känt mig bra?
Kan inte minnas något bra jag hade gjort?
Ja jag minns väldigt bra de ord som sårar alla
Ja jag minns väldigt bra de dåliga.
De etsar ju fast inuti i själen som tyvärr
aldrig kan suddas bort än hur någon försöker.
En enda förlåt skulle inte hjälpas men ingen har sagt
förlåt hitills.
Ja jag är van att höra hur dålig jag är.
Ja jag är van att höra er säga.
Ja jag är väl van att må så här.
Det är en under att jag fortfarande lever.
Har ju anledningar till varför jag fortfarande lever.
Ja vissa saker håller kvar mig.
För jag är inte som vissa som bara lämnar en i sticket hur än man vill men jag kan ej.
Ja idag är det fredag så nedräkningen har nu börjat och det är inte många dagar kvar.
Så ångesten, oron, ont i magen m.m. växer o växer.
Så att man knappt kan snart andas.