Efter

regn kommer solen..
Ja solen tittar in nu på morgonen.
 
Livet går som vanligt medan mellan 4 väggar stannar tiden då och då.
Allt är så kaos runt om mig.
Sakta fram får tiden ta sin tid.
Just nu är allt i livet så kaos.
Men det lär ta sin tid tills man kan leva vanligt igen.
 
Tankarna malar in och ut hela tiden.
Än har man inte känt att man tog ett rätt beslut.
Med tiden lär det minskas med all skuld och känslan.
Med ett nytt erfarenhet.
 
Fast man kommer alltid ta fel beslut ändå någon gång i livet 
och inte gör om samma sak.
Jag vet att det hör till livet.
 
Inte en enda dag med torrt öga.
Fast det minskar för varje dag, hoppas jag.
 
Bland de människorns jag går ler jag.
Bland de människorna jag går säger jag att jag mår bra.
Bland de människorna jag går trasigt men visar ej.
Ja jag är jag.
 
Sån är jag medan en enda tråd kan trassla ihop när som helst.
En enda minsta kan mitt liv raseras.
Men jag låtsas nog att allt är bra.
Nej allt är inte bra, klart svarar man att allt är bra
för det angår ingen annan.
 
Sån är jag.
 
Vore det inte min sambo,
Vore det inte något 
så hade jag nog lagt av allt 
Vilket det ej går just nu.
Vilken dilemma man har? 
 
Tar en dag i sänder medan man sakta klättrar upp?
Jag tar inget för givet.
Vem vet vad som händer idag?
Vem vet vad som händer imorgon? 
Vem vet vad som händer om någon år? 
 
Så länge mitt hjärta slår tar man en dag i sänder.
Kan inte minnas när man hade planer.
Det var så längesen.
Ja det var längesen.
Man hade slutat med att planera någonting,
gör jag det förstörs planer och allt raserar gång på gång.
 
Det kan låta som om jag är olycklig.
Visst är jag lycklig som har en sambo som älskar mig.
 
Visst kan man känna så även om jag har en i mitt liv.
Det handlar inte om kärleken i mitt liv.
Det handlar inte om att jag har en tak att bo under.
Det handlar inte om att jag har de jag har.
 
Det man inte är i den situtation kan aldrig förstå.
Visst kan man känna sig så när man även har en som älskar mig o mina brister.
 
Det är även en del man inte har bearbetat med sig själv.
Det är även en del omgivningen som gör en så man blir sån.
Listan är lång.
 
Men att dö när man blir gammal har jag aldrig velat.
Hade velat dö ungt.
Än idag lever jag trots tusentals försök för många många år sen.
Kan inte minnas när det var den senaste försök 
Å ja det var länge sen även om man tänker på det varje dag.
Kanske överdriver jag, inte varje dag iallafall.
Varför jag inte gör det tänker nog många.
Jag lämnar inte någon i skiten.
Jag lämnar inte någon man älskar högt.
Ja ni läste rätt att jag älskar min sambo alltför mycket för att kunna göra det.
 
Jag skulle kunna dö för honom.
Han är mitt allt.
Han är den som håller mig kvar på jorden även om marken är ostadigt.
Han är den lina som håller mig kvar
Han är liksom en lugn medicin
Han älskar mig trots mina brister.
Han är den som känner mig som ingen gör.
Han är den som stal mitt hjärta.
Han är den som förändrade allt av halva av mig.
Ja han är den mannen i mitt liv.
Ja han är den sol som lyser i mitt liv
Ja han är den blomma som blomstrar i mitt liv
 
 
Så mycket vi hade fått gå igenom,
vem hade kunna ana att jag inte skulle vara den jag var?
Vem hade kunna ana att allt inte skulle bli ?
Vem hade kunna ana att det skulle vara vi 2 mot världen?
Vem hade kunna?
 
Mannen i mitt liv,
älskar dig mer än själva livet.
Ingen kan släcka den brinnande lågan i mitt hjärta så länge hjärtat slår ❤