Män med skägg..

 
 
 
 
Jag har svårt för män som har skägg.
Är ju knas..
 
Vad ser ni fint hos män med skägg?
Klart älskar ni de män som har då ni lever ihop med de.
 
Själv får jag upp tankar när mina vänner har skägg.
Det ser inte hygienist ut.
Hur vet man de en del män tvättar sina skägg.
Och vart skäggen har varit på.
 
Maten, varit mellan benen. 🤣
Ja listan är lång.
 
Tycker många passar utan skägg.
Men jag är som är jag 😊
Tur att min sambo passar inte i skägg.
 
Hade inte pussat honom
Skulle inte förstå honom när han pratar,
Ja klart kan han inte prata men jag måste
kunna även läsa läppar.
Läser alltid på läppar först o främst 😁
 
Klart finns de som passar i skägg.
Men överdrivet m.m. så nej.
En del som har skägg ser ut som könshår. 🤣
De rätt många ser finare ut utan skägg.
 
Men vem bryr sig om för det är inte de jag vill ha.
Men blir spänd när jag träffar de som har skägg. 🤣
Ja jag är jag..
 
 
 

Världen..

En ännu dag till...
Solen tittade in då och då.
 
Lite sömn blev det inatt.
Bättre än inget alls..
 
Ja idag mår jag som jag mår.
Blandade känslor..
Blandade tankar..
 
 
Här borde de lättpåverkade inte läsa men tro mig 
att jag vet att det ibland är svårt att låta bli.
Är inte bättre själv.
När andra mår dålig mår jag dålig.
Ja jag vet.
När det gälle självmord m.m. ja lättpåverkat blir jag
och det får jag brottas med ibland.
De kommer aldrig försvinna.
Man har bara ett val även det frestas.
Tro mig, jag vet hur svårt det är.
Det var så längesen jag skar på handleder.
Det var så längesen jag överdoserade
Vet att när man mår som man mår blir man
lättpåverkad när allt eller något är dåligt.
 
 
 
 
Ja jag drar mig undan,
Ja jag orkar inte se någon..
Förutom sambon och katten..
 
Man känner för varje dag hur jag håller på att tynas bort.
Man känner att något inte är som det ska.
 
Muren byggs upp.
Jag vet att muren måste förstöras.
Men jag har mina skäl till att det blir som det är.
 
Frågar någon mig om allt är bra så klart
svarar jag alltid att allt är bra
även om man är på botten.
Samtidigt orkar man inte le.
 
Jag är fast..
Som om mina fötter är fastklistrad på marken.
Vet inte vart, hur jag ska ta mig till.
Varje dag brottas jag med de känslor.
 
Vill bara skrika
Vill bara kasta allt
Vill bara gråta
Ja det är så mycket jag vill.
Men det går inte...
 
När det är något ska vissa alltid hindra.
Ja jag är ju bara en docka som inte har några känslor.
Ja jag är bara en docka som alla kan dalta med.
Ja jag får alltid skulden för allt.
Ja allt är alltid mitt fel.
Ja allt jag gör är alltid fel
Ja jag kan ingenting
 
Ja jag vet..
 
Jag förtjänar visst ingenting.
 
Världen skulle må bättre om jag inte fanns.
Världen skulle bli glada om jag inte fanns
 
Man läser i en del block man skrev under mina svåra år.
De man inte har läst på många, många år.
 
Ena jag läser ur en pärm var från år 1996.
 
 
 
 
Ja det hade alltid varit så jag ensam mot allt.
Bär alltid allas börda.
 
Fortfarande kan jag inte förstå varför jag lever ännu
när jag inget annat har att leva för?
Ja det är ofattbart att jag lever ännu..
 
Skriver man listan på vad jag är bra på och vad jag är dålig på kommer ena sida bli långt medan ena sida lär vara helt blankt.
 
Likadan om man ska skriva om jag borde leva eller dö.
 
Det är så mycket som fattas
Det är så mycket som jag vill
Det är så mycket man saknar.
 
I emellanåt mår jag bra som alla andra.
Det är de gånger när ingen tynger ner en.
 
När man minns hur det var då och nu.
Förut slogs man mot dom när mina så kallade behövde hjälp.
Kunde bli arg på allt vart orättvist m.m.
 
Nu idag orkar jag inte..
Var och en får sköta sitt.
Orkar inte bry mig 
Orkar inte lyssna
Orkar inte finnas där.
Orkar bokstavligen ingenting.
 
Allt har rasat ner, frågan är om allt verkligen har rasat helt.
Frågan är om det är så lite eller om det krävs ännu mer för att det ska göras?
 
Jag är inte rädd för döden
men är rädd att något ska hända de jag älskar.
Är rädd att vara bland de människor då jag vet att
jag inte kan dra ifrån.
 
Skulle jag dö lär jag nog dö ensam.
Skulle jag få något sjukdom lär jag inte finnas bland de jag älskar.
De jag älskar och de som betyder mycket för mig ska inte få se mig.
Inte ens få komma på begravningen.
Inte ens ska jag brännas upp.
Kanske det billigaste sätt.
Gratis ja vf inte bara slänga mig på soptippen och ruttnas. 😊
 
Jag vet hur det är på begravningar.
Har tappat räkningar hur många begravningar jag hade gått på.
Visst har de varit fina och ett självklart att ta farväl.
 
Men jag förtjänar ju ingenting..
Sen vill jag inte de skulle se mig tynas sakta bort.
Inte ens om jag råkar ut i en olycka vill jag de ska se om jag inte har några chanser att kunna gå m.m.
Kan ju inte då ta bort deras börda m.m.
 
Hellre ska ingen tänka på mig.
Jag existerar ju ändå inte.
Jag är ändå inte värd någonting.
Jag lever än bara för ens skull 
 
Har jag riktig ont säger jag ju inget som inte syns.
Mår jag riktigt dålig säger jag ju inget som inte syns.
Ja jag är jag som inget säger något..
Ja jag är jag..
 
Se på mitt liv.
Om ni visste hur mitt liv var
hade ni kanske förstått varför.
Det önskar man inte någon annan ska uppleva.
Och det finns de som har det värre.
Lider med dom.
 
Det blev så tomt när min ögonsten inte finns kvar hos mig.
Aldrig var man ensam.
En som alltid fanns där för mig dygnet runt
En som förstod mig
En som kände mig utantill
En som älskade mig villkorlöst
En som tröstade mig
En som gladde med mig
En jag aldrig ensam gick utan.
Var med mig nästan överallt var än jag var.
Saknaden efter honom och några som inte finns längre kvar .
 
Ja saknaden är stort..
Igår efter att ha pratat med en som inte visste
att 2 killar vi kände hade dött för många år sen.
 
Visst känns det som om de 2 verkligen fortfarande lever fastän de inte gör.
Ja de 2 killar..
Ej de barndomsvänner om ni tänkte på.
 
Ena kille skojade vi alltid med, en liten knubbig kille.
Liten men gärna spelade tuff.
Var inte alltid sig själv och det var ibland kul
att driva med honom lite.
Men han ville alltid vara hjälpsam.
När jag tänker på honom kunde jag inte låta bli att le.
Saknar ibland att få prata med honom.
Alltid glad.
Hans sätt att teckna.. 😊
 
Hann prata med honom då och då innan han dog.
Blev frågad om jag visste han hade dött.
Fattade inte att han hade dött 
Ja offline var han såg jag.
Men han fyllde ju 35 år för nåra få dagar innan?
 
Ja ena kille.
En jag trodde först hade det bra..
Sedan sa han som det var hur han mådde.
Han var alltid snäll och var tsm med en jag kände sen barndom.
Fast det togs slut mellan de många år innan 
Vi tjötade rätt ofta..
Led med honom hur han hade i storstaden.
 
Men tankar jag har hade jag ibland tänkt på vad det skulle hända om jag svarade och prata med honom den kväll.
Jag orkade inte svara då jag visste att han var full.
Den dan då jag inte mådde.
 
Tänkte prata med han nästa dag i allafall och han tänkte komma till oss den midsommar.
Ja han dog.
Jag vet att jag inget hade kunnat göra.
Ja jag är jag som tänker så : TÄNK OM MAN...
När man fick nyheten på förmiddagen 
ringde jag till honom.
Ja inte svarade han.
 
 
Ja jag dras till de som är allt mellan jord och himmel.
Ja jag dras lätt till de som inte ser ner på någon 
Ja de som inte har fördomar m.m.
De som tar mig som jag är trots hur mitt liv såg ut.
 
Det känns som de man håller kärt oavsett hur de lever m.m. dör.
 
Man minns alla de gånger jag fick dödsbesked om de vänner som dog.
Som om det var igår.
De gånger var inte samma men
ändå minns man starkt tydligt hur och vart jag fick
besked och vem som sa till mig minns jag tydligt.
Som allt spelades upp gång på gång i en film.
 
 
Nu ska jag gå och vi får se när jag dyker upp nästa gång.
 
Njut av dagen som om det vore era sista.
Ta inget för givet.
❤ till er alla vem än ni är..
 
 
 
 

Äntligen...

tittar solen in..
Men samtidigt orkar man inte bry sig om vad vi har 
för väder.
Kan ändå inte gå ut..
 
Tankarna malar in och ut hela tiden.
Idag är man i andra tankar..
Vissa stunder kunde man bara ligga och stirra rakt 
mot väggen.
Vissa stunder vill man kunna fixa lite,
men kroppen orkar inte..
Tankarna är inte med kroppen idag.
 
Era ord och minnen med er borde såra mig,
men inte kan jag bli det längre?
Ja man blir instängd istället..
Dessa ord m.m. etsar fast i själen och hornhinnan.
 
Ja vissa tror att jag är sur.
Är egentligen inte sur.
I själen blöder jag inombord.
I själen gråter jag inombord.
Men inte kan jag visa det..
Man blir glad eller en bitch.
 
Solen skiner in,
medan tiden runt mig stannar för stunden.
 
Hela tiden får man analysera..
Vissa saker vet jag inte hur trots man försöker analysera..
 
Enda jag vet är att jag alltid har fått anpassa mig efter andra.
I alla år har jag gjort det och inte kunnat få vara mig själv.
I alla år har jag ställt upp för alla dygnet runt.
Var alltid tillgänglig oavsett vilken tid det var.
 
Ja jag var kanske en bra lyssnare
Ja jag var kanske bra på att ge vissa råd
Ja jag var kanske bra på att ge ordvitsar m.m.
Ja jag kanske var bara något de kunde kasta skit på.
Ja jag kanske fanns där bara för att andra inte kunde
Ja jag kanske var bara något de kunde utnyttja 
Ja jag kanske var bara en bank..
Ja jag kanske var godtrogen.
 
Jag hade alltid strävat efter ordvitsen.
" Att förstå allt är att förlåta allt "
 
Hur oavsett någon hade behandlat mig hade jag
alltid försökt förstå och förlåta.
 
Kanske borde jag inte göra det?
Kanske borde jag inte ställa upp för någon mer?
Kanske borde jag ta avstånd från de?
Kanske borde jag sluta finnas dygnet runt för de?
Kanske borde jag sluta lyssna?
Kanske borde jag sluta ge råd m.m.?
Kanske borde jag sluta vara godtrogen?
Kanske borde jag sluta försöka förstå?
Kanske borde jag sluta förlåta någon?
Kanske borde jag sluta tänka på alla?
Kanske borde jag sluta finnas för alla?
Kanske borde jag inte finnas?
 
Ja det är så mycket man reflekterar över och analyserar.
Nu när man är i " fängelse " även om man är hemma
då är det nog kanske man märker vilka sort folk är och vad jag hade gett och se vad man hade fått tillbaka.
 
Frågan är om det går att göra de jag kanske borde?
 
Snart minns man knappt när man sov gott
Snart minns man knappt när man åt sist
Snart minns man knappt när jag skrattade sist
Snart minns man knappt när jag var mig själv
Snart minns man knappt någonting?
 
Det sägs att ljusa tider kommer..
När ljusa tider kommer, men det varar aldrig.
De kommer bara då och då
Gång på gång krossas drömmar om man har.
 
Gång på gång när man är glad ska någon alltid sabotagera.
Gång på gång när man vill göra hindras jag
Gång på gång när man har planer dyker det upp något
Gång på gång när man får motivation krossas de.
 
Man får flashback gång på gång.
Minnena luckras mer och mer.
Kanske är det bara för att jag analyserar och reflekterar ständigt?
Eller var det ma/mf som fick minnena komma fram?
Visst har jag analyserat tusen gånger.
Men det här gång är det varje minut.
De jag förträngt börjar komma fram.
 
Ni som hörde av er till mig och tyckte att det var strongt av mig att skriva sånt i bloggen.
Jag skriver bara för min egen skull.
Jag orkar inte låsa bloggen då det inte går att låsa vissa inlägg.
Sedan är det ju så mycket med fördomar och tabu, till och med felaktiga rykterna är det lika bra att inte låsa bloggen.
 
Om det är strongt vet jag inte om jag verkligen kan hålla med er.
Inget sånt man tänker på att man kanske outa sig.
Men inte outar jag mig.
Hade jag gjort det hade varenda detaljer kommit fram.
 
Fick även en fråga av en om min sambo inte bryr sig om mig och inte ser hur jag mår etc. och om jag inte litar på honom.
Som jag tidigare skrev några gånger att det inte handlar om honom.
Han finns alltid där för mig tror jag säkert.
Nu kommer ni att tänka : tror ?
Han ställer alltid upp för mig när han kan.
Att finnas och ställa upp är nog samma sak eller inte.
Ber jag honom något skulle han säkert finnas där för mig.
 
Men som jag sist skrev i min förra inlägg är han mannen i mitt liv.
Tror ni att jag vill lasta över honom hur jag mår m.m.?
Nej det är klart att han ska bara vara min sambo som älskar mig och inte ska tänka något på mig.
Visst kan han se i mig om det är något.
Men inget jag vill tynga honom med något.
Som jag skrev sist är att jag är som jag är.
Han är den enda som känner mig utantill.
Vi förstår varandra även om vi inte behövde säga något.
Vore konstig om vi inte gjorde när vi nu till sommar varit tillsammans i 20 år?
 
Att bara finnas vid min sida räcker ju.
Vad mer ska man kräva?
Ska det inte vara villkorlöst kärlek?
Vad kan han annars göra?
 
Det här med tillit.
Det är klart att man har tillit till honom.
Att lita på..
Det är klart att jag litar på honom.
Men som sagt har det inte med saken att göra.
 
Sedan undrade en via privat meddelande hur folk kunde bara sprida runt felaktiga rykterna och undrade vad för folk jag umgås med.
 
😊
För er som inte vet vem jag är.
Ni som inte är i vår värld.
Värld låter konstig men orkar inte vara tydligare.
 
Ja jag föddes som gravt hörselskadad..
Under skolåren fram till idag har jag levt som döv.
Ja döva är i en liten grupp.
Samma som om man kan jämföra med de som bor i mindre ort och byn.
Då snackar en del gärna om andra även om de är nära.
 
Sen har jag inte kunnat blogga vad som helst då jag hade alltid tagit hänsyn mot andra.
Min sambo är helt döv,  han har en döv familj.
Därav hade jag varit låg med bloggande i alla år.
Sen fick jag frågan om vem gör för vems skull.
Under 1 år har jag fått brottas med funderingar m.m.
Ja jag ska väl göra för min skull ?
Jag ska ju också få må bra och inte bara dom?
Jag ska ju kunna göra vad jag vill utan att jag ska behöva begränsa mig?
T.ex vill jag vara med i en porrscen eller bli en strippa.
Ska jag behöva avstå bara för att?
😊
 
Och att göra ett personlig angrepp i min blogg skulle det aldrig falla in i mina tankar.
Att skada de jag älskar skulle aldrig falla in i mina tankar.
Hela här i min blogg handlar bara om mig själv.
Skulle det även handla om någon så kanske någon kan känna sig träffad, inget jag kan rå för.
Men att skada skulle jag ej kunna.
 
Sen här med om min sambo vet att jag har blogg?
Det är klart att han vet att jag har blogg.
Klart kan han läsa i min blogg.
ingen hemlighet för honom har jag iallafall.
Min blogg länkas ibland till min facebook.
Vad han anser om att jag har blogg,
ja han vet att jag älskar att skriva.
Skrev mycket i papperblock innan bloggsajter kom.
Papper och penna hade alltid varit mitt liv.
 
Ja han vet att jag har såna tankar.
Inte skrattar han som vissa.
Han vet ja för det är ju ingen hemlighet.
Han märker även.
Ja han vet och han vet att jag inte fullbordar det då han vet att jag inte kan göra så mot honom.
Han vet att jag älskar honom och ställer upp för honom i vått och torrt och han vet att jag alltid finns där för honom och backar upp honom när han behöver.
 
Nu kommer vi fram till det som en frågade om min inlägg angående skyddande.
Ja jag kommer alltid skydda honom.
Men jag blandar inte in i mig när det gäller konflikter m.m.
Det där är det skillnad.
Att skydda honom kan ju vara så att när något som är en börda skyddar jag honom och bär börda själv.
Skulle göra allt för honom samtidigt finns det gräns.
Men annars bokstavligen ja.
Ja listan är långt.
Han är bäst på alla sätt även om han har sina brister.
Till och med jag och ni också. 😊
Ingen är perfekt. 😊
 
Kan sitta här och skriva i timmar men det får bli fler gånger sen.
Vem vet när nästa kommer.
Kanske idag?
Kanske imorgon?
 
Glöm inte att det handlar bara om mig och inte min sambo.
 
Älskling, om du läser det här är du mannen i mitt liv, själfrände, livskamrat.
Älskar bara dig och ingen annan.
Så länge mitt hjärtans lågan brinnande för dig brinner.
Så länge blodet forsar runt i ådror och hjärtat bultar.
Så länge jag lever..
Älskar dig mer än själva livet.
Det vet du.
Kommer alltid stanna vid din sida även om vägen dit är inte slut än.
Vi har genomgått så mycket tillsammans ang. barnlöshet m.m. 
 
Vägen är lång och hoppas vägen aldrig tar slut.
Vi kommer alltid korsa så många vägar tillsammans.
Varje steg 
Varje andetag
finns jag vid din sida in till döden.
Det vet du ..
 
Några hade sagt att dom har märkt att jag inte hatar någon och verkar älska alla.
 
Ja jag kan inte hata någon, ett hat är ett stark ord.
Det krävs så grymt att kunna hata någon.
 
Men inte älskar jag alla.
De som är närapå i mitt liv kan man inte hata 
eller avsky?
Alla oavsett är lika värda.
De onda då?
Det beror på vem dom är.
Men alla har ond i sig.
Fast många har ju spärrar.
Alla kan göra hemska saker,
men inte är det alla som gör.
Det är för att många har spärrar.
 
Ja det finns de som är ondskefull.
Känner enstaka som är så ond.
Ond kan betyda olika.
 
Ja än så länge hatar jag inte någon.
Tycker det är tråkig att många missbrukar ordet HAT.
 
Sedan har jag som ni alla åsikter..
Det är mänsklig att fela det också.
 
Visst kan det störa mig på andra.
Men jag dömer ingen.
Jag lär känna personer först innan jag kan yttra något om någon.
De som känner mig vet att jag ogillar prata om andra.
Andra sköter sitt egna.
O vi vårt egna.
Har vi något problem är det enbart vårt och ingen annans.
 
Ja jag är ..
fördomfri..
Har även åsikter jag med.
Och tänker alltid på andra först och främst.
 
..
 
Nej nu har jag säkert skrivit mycket.
Det är bara att scrolla vidare om det är för mycket.
Glöm inte att det är min blogg och jag skriver bara för min skull. 😊
 
 
 
 
 
 
Funderingar - Livet - tankar