En
ännu dag till...
En ny dag,
ändå vart det detsamma.
Sinnens ro,
ingen ro..
Vaknade och kände att jag inte skulle orka med någonting.
Karlen ville att jag skulle följa med honom på jobbet.
Tvekade och sen gick tiden alldeles för fort.
Så jag stannade hemma.
Hade ingen lust att ta itu med hemmet som vika ihop kläder m.m.
Så kom jag på wii och tänkte väga och se om jag gick ner någonting sen igår.
Ja under de sista veckor har jag gått ner sammanlagt snart 9 kg.
Ingen aptit hade jag ännu.
Karlen var närheten och frågade om jag inte kunde följa med norrut.
Där har jag ej varit under hans körning.
Det var bara att byta om kläder och fixade lite och mötte honom.
Så vackra höstfärger på vägen bland de skog.
Ännu vackrare när man närmar sig till Sunne.
Nu är vi på väg tillbaka.
Dagen var ok,
fast jag var i andra tankar.
När vi på vägen tillbaka for vi förbi Åmål.
Där vi var en gång då det började ett liv för oss ihop, ett framtid ihop.
Där köpte jag min ögonsten ❤
Och nu finns ögonsten inte mer, men har ett stort plats i hjärtat som aldrig kommer att kunna suddas bort.
Det är så mycket jag vill göra, men blir ju bara hindras.
Det är så mycket man vill, ja det är alltid något ..
Först och främst var det tyvärr några som misstolkade mina tidigare inlägg vilket jag visste det.
Men jag kan inte ens förstå hur det kunde misstolkas och sen kan jag inte förstå hur vissa kunde känna sig träffad.
Men jag är ändå glad att de frågade mig och inte går runt och " viskar " så att hela kunde ha gått fel.❤
Men en viss person råkade, ja vad ska man nu säga..
Ja när jag skrev ??
Så bad denne att vi skulle glömma det.
Blev så irriterad.
Har man sagt A då får man säga B.
Ännu mer sanningar lär komma fram.
Är så beredd men man kan ändå inte vara 100 % beredd.
Det kändes som allt blev för mycket för mig.
Ännu analyserar man mer.
Tappar tron på mänskligheten.
Tappar tron på de ..
Ja vilka de är kanske kommer att avslöjas senare.
Men inte idag.
Inte imorgon heller.
Sen vissa drömmar jag hade har jag även försökt förstå varför de dyker upp när....
Det här kommer jag att skriva om någon dag.
I allafall kändes det så verkligt fast jag vet att det var bara drömmar.
Önskar det var verkligt.
Saknaden är stort,
men saknaden är större efter de mina nära & kära.
Än så länge har jag bloggen m m.
Det är nog det en av de som håller mig vid liv.
Då jag inte orkar tiga längre
Och få ut allt även halva bit kvar det som tynger mig.
Livet är som en räls,
det finns många korsar på vägen.
Man vet aldrig vad som ska hända m.m.
Några spårar ur
Några håller sig kvar på rälsen
Några fastnar någonstans på rälsen.
Livet rullar som vanligt,
ibland de dystra dagar
Ibland finns de dagar som är bra
och även de man vill glömma.
Är det någonting jag vill nuet ska vara ogjort?
Ja jag vet inte och det beror på vad.
Men att älska mannen i mitt liv vill jag inte ändra på,😉
Nej nu ska jag försöka vara lite social och det är intr långt kvar tills vi kommer fram.
😊
Önskar er alla en trevlig helg.
Imorgon ska vi vara sociala, det kan vi ibland behöva.
Speciellt jag 😊
❤