Gårdagens

inlägg fick jag många meddelande m.m.
Hade inte förväntat mig att jag skulle få så många.
Som jag tidigare har skrivit att jag bara skriver för min skull.
All tankar, funderingar och känslor skriver jag ner.
Tack till er alla som tänkte på mig och karlen.
 
 
Vill bara påpeka att jag är inte döende, inte än.
Men man kan dö om det inte behandlas.
Man garanteras inte bli helt botad det heller.
Det vet man sedan efter kommande vävnadsprover m.m.
Livet garanteras ju inte vet alla.
 
 
Det är så lite information från sjukvården.
Det var bara att googla efter en massa information.
 
Tack och lov att Capio närsjukhus är kopplat till 1177.se inne på mina sidor så kunde jag se vad senaste provsvar m.m. visade.
Hade det varit Sahlgrenska hade jag garanterat inte fått veta svaret m.m.
 
Igår fick jag brev från dom vad för behandlingar jag skulle behöva genomgå,
men inget provsvar m.m. kom med.
Det är tydligen 2 seperata brev som skickades ut.
Hade jag inte fått veta via mina sidor hade jag nog blivit ??? och undrat varför.
Läste att många har varit med om det fast deras sjukvård kopplades inte till 1177.se.
Så jag kan förstå dom hur de kände sig.
Det borde skickas ut först med provsvar m.m. innan dom skickar ut behandlingsplan m.m..
 
Några undrade om det vart bröstcancer det handlade om eftersom jag var hos mammografi igår.
Nej det är inte bröstet det handlade om.
 
En gjorde min dag och jag fick gå in och läsa min inlägg så insåg jag att det var en aning komiskt och utelämnade lite detalj så det kunde tolkas på annat sätt.
En frågade mig om min sambo aldrig hade sett mina bröst då jag skrev att han hade äran att få se och sa att det var som en världskarta tanke på blodåder m.m. 🤣
Menade så klart att han såg på skärmen,
klart har han sett mina bröst.
Vore konstig om han aldrig sett när vi till sommar har varit tillsammans i 20 år 🤣
 
Sen skrev några att jag är starkt.
Fysiskt är jag nog kanske starkt i övrigt.
Men psykiskt dalar det från och till.
Efter att ha gått in i väggen förra året har man släppt så många måsten.
Det märks nog kanske på mig att jag inte är den jag brukade vara.
 
Att kämpa, ibland undrar man vad ska man kämpa för/mot.
 
Mot folk ?
För sjukdomar?
För all smärtor?
 
Ja man måste ibland vara tydligt med vad man menar.
😊
 
Någrade undrade angående barnverkstaden.
Enligt brev ska det inte påverka oss att planera.
Seriöst, så planerade vi inte de gångerna.
Senaste missfall var det för någon månad sen.
Jag tror inte att jag blir det igen.
Karlen vill försöka igen efter behandlingar.
Ja vi får se om vi får ett mirakel.
Stod högst på min lista förut.
 
Men nu kommer det inte hända tror jag.
Som sagt får vi ta en dag i sänder & försöka njuta av tiden vi har tillsammans.
 
Man vet ju aldrig vad morgondagen har att erbjuda.
Livet är skört som många vet.
Så naivt om alla tror att det inte sker imorgon.
Nej kanske inte imorgon.
 
Själv ska jag försöka leva för stunden som om det vore sista.
 
Själv ska jag försöka leva även om motstånd förekommer.
 
Själv ska jag bara låta dagar gå och se vad livet har att erbjuda.
 
Själv ska jag bara vara tacksam över att jag har en som älskar mig mest av allt och står vid min sida i alla väder, i vått och torrt.
 
Själv ska jag bara vara tacksam över det jag har även om en del är så kämpigt och jobbigt.
 
Fick även frågan om jag verkligen inte är rädd för döden och om livet inte var värt att leva för?
 
Svaret är att jag är faktiskt inte rädd för att dö.
Men som alla andra vill jag inte dö i bilolyckan, inte ens bli brinnande.
 
Men att dö pga sjukdomar utan plågor så nej jag är inte rädd att dö då.
 
Sen är man självklart rädd att det ska hända någon som betyder mycket för en.
Inget konstig med det.
 
Ja livet.
Som jag säkert har bloggat tidigare om det.
Barndom var blandade, både bra och dålig.
Ja jag var trasig.
Det beror på hur man definierar liv m.m.
 
Och vissa undrar om karlen min inte är orolig?
Jo det är han och självklart är han ledsen och orolig.
Det blir man ju om det händer en man älskar.
Inget han skriker rakt ut till alla.
 
Han är det medan jag ..
Ja jag är inte rädd vad som ska hända.
Det är bara smärtor jag inte klarar av.
Har stått ut mycket med smärtor.
Och är bara så less att träffa olika läkare och är så less på prover m.m.
 
Hade det bara varit blodprover hade det inte gjort något alls.
Så smärtfritt 😊
 
Kommer att skriva senare vad det är det jag går igenom och kanske förstod några vad det kunde vara.
Just nu kan jag inte när jag inte vet så mycket.
Jo det vet jag vad jag har och vad som kan hända och vad som krävs.
 
Men så mycket info hos sjukvården är det så svagt och dåligt.
Enda man kunde hitta en massa på nätet via google.
 
Enda som är ett + är att jag har fortfarande chanser att bli gravid ändå.
Då innebär det att all behandlingar skjuts upp.
Än så länge har vi inte diskuterat 😊
Vet inte om jag är ego eller sånt.
Enda jag vill ge karlen är ett barn. 
Ja vi får se då det krävs mirakel..
 
All behandlingar m.m.
har vi inte riktigt diskuterat om än tanke på att jag fick brevet igår.
Det kommer att smälta in och kunna föra ett samtal 😊
 
Nu får det räcka tills vidare. 😉
 
Önskar er alla en underbar lördag och trevlig helg. ❤🤟