Dagar..
Dagar passerar medan tiden stannar i emellanåt.
Försöker ta en dag i taget för att kunna känna att jag lever ännu.
När det är för mycket så backar jag ur.
De minnena som var mara har bleknat bort som om det aldrig hänt som hade följt med mig hela livet.
De som var mara slutade komma i mardrömmar.
Hoppas det kommer att vara så.
Visst minns jag de som var mara, men på konstig sätt kändes det lugnt.
Var det du som sköljde bort de minnen som var mara ?
Det var som en våg som kom och sköljde bort allt.
Fast livlinan hade klippt av.
Konstig nog att det kunde bara klippas av helt plötsligt.
Enda jag vet är att allt kommer aldrig bli detsamma.
Du kanske vet och ser vad som händer runt omkring.
Att se bilder på dig är ibland svårt.
Men att se på kortet du förblev en ängel kändes det bara som att du är fri från all smärta m.m.
Inte är det hemskt att se på dessa kort.
Kanske var det för att jag vet att du inte led när du tog din sista andetag och att du inte var ensam då lilla syster var hos dig.
Kanske var det för att jag vet att du slapp allt det där smärtor som skulle förvärras som många andra upplevde med sina anhöriga som genomgick det här fucking cancer.
Undrar vad som pågick i ditt huvud när du fick veta varför du var sjuk och när du fick din dödsdom.
Inte hann du med någonting.
Men man kunde se dig de gånger jsg fick tvinga mig själv att se på dig att din stolthet var sårbar.
Du som inte brukade be om hjälp.
Och du tvingas att få hjälp med allt du inte kunde.
Som att få dig gå på toa, byta om kläder på dig m.m.
Din stolthet var sårbar kunde jag se igenom dig.
Men vad du funderade på hade jag ingen aning.
Inte pratade vi om det.
Men genom andra vet jag att du ville ha behandlingar.
Ja du hann ej fylla 70 år.
Visst hade de rätt om att du aldrig skulle bli en 70 åring innan sommaren kom.
Men jag hoppades att du skulle bli det även om det sas att det skulle gå jätte fort.
Inte ett enda torr dag idag det heller.
I ensamheten är det lättare att kunna gråta m.m.
Bland de människorna har jag inte riktigt kunna gå, inte än.
Vet inte när jag skulle kunna åka till hemmet du bodde i.
Även finns den kvar än så länge.
Vad som händer framöver vet jag inte.
Vissa kommer kanske att splittras.
Fast det har varit så i åratal bland de vissa så det är inget nytt.
Det vet du.
Vi får se vad som kommer att hända sen.
Jag är lugnt och beblandar mig inte så länge det inte har med mig att göra.
Väljer någon att inte ha kontakt med mig eller någon så är det lugnt för min del.
De hatar jag ej och var och en finns alltid en bit i mitt hjärta vad än som händer. ❤
Kommer att sakna kräftor m.m.
Kommer aldrig kunna äta goda kräftor mer.
Ja du finns ju inte mer så inga kräftor kan jag längre få.
Dessa kött kommer jag aldrig smaka mer.
Dina pannkakor kommer jag aldrig få äta mer.
Ingen kan göra så goda pannkakor som du gjorde.
De var farliga goda.
Ingen kan slå dina pannkakor, inte ens jag hur än jag försökte. ❤
Inga födelsedagar, jular m.m. längre.
Ja tänk att allt kunde försvinna så fort.
Det värsta är födelsedagen tror jag.
Det är då jag även slutar fylla år.
För varje födelsedag tänder man ju ett ljus för dig.
Varje födelsedag som förfaller en helg är jag ju på kyrkogården och grattar dig.
De kommer att gratta dig vid graven varje år då de bor nära medan jag kan bara när det förfaller på en helg.
Men min dag dog med dig.
Det gör inget för mig.
För det är ändå jobbig och brukar ju inte ofta ha födelsedag för mig ändå.
Det gör inget.
Tro mig, det gör inget.
Sista gång jag fyllde år var 44 år.
Ja det var sista gång jag fyllde år förra året.
Det gör inget, tro mig.
Snart tar vi farväl av dig.
Dagarna närmar sig.
Önskar att man kunde nu stanna tiden och kunna ta sig mod och andas.
Den dan borde ej ske ännu.
Den dan är bara din dag.
Ja bara din.
Vi ses snart...