Drömmen..
Det var ett tag sen jag skrev, även om jag några gånger har loggat in och försökt skriva här inne men då fuckade sidan upp sig och gav upp.
Skulle jag skriva i en bok då hade bladet tagit slut vid det här lagret.
Det var mycket man ville få det ut..
Ja, är jag falsk som säger att jag mår bra?
Då är jag det.
Ärligt talat, vetetusan hur man mår vet jag inte.
Så tomt...
Är så trött..
Känslan efter en dröm man hade förra natt sitter kvar.
Jag vet att det var bara en dröm, fast det kändes så verkligt.
Vaknade förbannad..
Höll på att hata er två.
Jag vet att det var bara en dröm.
Er hade man aldrig hatat, är inte sån som hatar någon.
Men er hatade jag när jag vaknade ur drömmen.
Det var inte första gången jag träffade er i drömmar.
Förra gången var ni likadan mot mig, men ni kunde ej ta med er mig och att det inte var dags.
Då vaknade jag med underlig känsla.
Fast det här gång var jag väldigt arg på er att jag inte fick följa med er och att ni inte ville säga när det är dags för mig.
Flippade ur för att ni bestämde er att jag inte fick följa med er.
Inte ens ville ni säga när det var dags för mig.
Ni var bestämda och vi hade våra heta diskussioner.
Såna var ni aldrig.
Här ville jag ju inte stanna.
Ville ju vara där ni var, bara jag inte stannade kvar här.
När jag vaknade ur drömmen hade jag tänkt & grubblat sen dess.
Idag är jag fortfarande arg och ledsen.
Men inte lika förbannad längre.
En tår var för er då ni inte finns kvar bland oss, bland era nära & kära.
Saknaden och minnen är stort, enormt.
År efter år har passerat.
Varför ni dyker upp varje gång i mina drömmar när döden var efterlängtade vet jag inte.
Jag vet inte fortfarande varför ni dyker upp då i mina drömmar och vad det betydde.
Livslusten försvann.
Livsgnistan försvann.
Glädjen försvann.
Tårarna som rann hade torkat.
Minnena som var rara börjar blekna.
Ljuset som sken hade mörknat.
Varje ord man sa till mig tar jag emot varje gång.
De som är mara etsar fast i hornhinnan.
..... ..... ..... ..... .... ..... ..... .... ..... ..... .....
En gång sa en till mig att göra det ordentligt.
Och vad var det som håller mig kvar i livet?
Ja det är mannen i mitt liv som är allt för mig och den som får blodet pulsera runt mitt hjärta.
Dumt dumt fick man svar.
Ja kanske var det dumt av mig som tänker på andra.
Kärleken ksk var dumt att förlita sig på och att det är rena giftet enligt dig.
Vad vet du?
Det borde du veta att man får slåss med både kvalet. Det eller det varje dag.
Nej jag är inte rädd för döden, det vet du om du känner mig för väl.
Men att någon ska behöva genomlida är det sista jag vill.
Hade jag inte kärleken hade det varit ett lätt beslut.....
......... ..... ..... ..... .... .... ..... .... .... ..... ....
❤️