SAKNADEN...

 

 
 
 
är STORT.
 
Inte en enda dag hade tårarna torkat ut.
 
En tår för dig för att du är saknad.
En tår för att du min älskade bästa vän inte är hos mig
 
♥ Saknaden är fortfarande stort ♥

Vet att det kommer att lindras med tiden,
även om det inte känns så nu.
Det känns som det var igår.
Fast det hade gått hela 3½ månader sen utan dig.


Så ensam sedan du gick bort hade jag aldrig varit.
När sommaren tog slut då var karlen åter till jobbet som vanligt
så kom det känslan igen om ensamheten & tomheten.
 
Ingen hade kunnat få röra dig,
Alltså urnan som står på hyllan.
 
Tanken på att flytta dig till en annan plats får mig bli panikslagen och
är så livrädd att du skulle gå sönder.
Ja den går lätt sönder än vad någon hade kunnat föreställa sig om
de inte hade egna urnor.
 
Att flytta tillbaka till sovsidan där jag brukade sova hade jag inte kunnat ännu.
Även om karlen vill ha tillbaka sin sida. Men det kan jag ej ännu.
Då jag låg som nu jag brukar på bredvid dig.
 
Kudden som du fick låna av mig när du var inte bra ända in tills den dag du skulle somna in hade
jag inte kunnat våga tvätta bort. 
Rädd att det skulle försvinna lukten och minnena.
 
Idag skaffade vi eller rättare sagt jag en matsalsbord med stolar.
Så kändes det fel när allt var på plats efter att ha tagit bort barmöbler.
Så det kändes som om jag tog bort ett litet bit av dig.
Ångrade mig, men lät det vara.
 
Är så rädd att allting ska förändras för allting hade ju minnena när du levde hos oss.
 
Hade inte gått på någon promenadsrundan där vi brukade gå sedan du inte finns längre hos oss.
Klarar fortfarande inte av att gå på dessa sträckor ännu.
 
Bland de människorna ler jag.
I ensamheten är man sig själv och så 
kommer tårarna fram.
 
Ibland inbillar jag mig att jag såg dig här hemma, fast efter ett ögonblick ser jag ju ingen.
Ibland inbillar jag mig att jag kände lukten efter dig.
Ibland inbillar jag mig att du hoppade upp på mig och gav mig blöt slick på kinden.
 
Önskar att det vore så..
 
POETRY'S ROSENKAVALJER
 ♥  I love you for ever ♥
 
 

... ....

Har ingen aning vad det skulle stå under rubriken.

Lägger bilderna sedan när jag har hittat usbkabeln.
Tydligen har den ben att gå och rusa iväg.
Skämt å sido :)

Nu är Timmy hemma..
Fast i urnan.
Till förvåningen när man fick se brevet från Renova idag.
Förstod att det handlade om ögonstenen.

Så var det klart att kunna åka dit och hämta urnan.
Insåg att det skrev ut på pappret den 8e juni,
så det var i förra veckan,
de på kliniken sa att det skulle ta mellan 6-8 veckor.

Tänkte hämta imorgon då det skulle vara trafikrusningen vid tiden idag,
men karlen sa att det vore bättre idag att åka dit o hämta,
åkte till andra sidan av stan.

När vi hämtade ut och gick till bilen,
tårarna började spruta ut.
Fast man hade gråtit varje dag i ensamheten.

Trafikrusningen slapp vi idag vilket som var ovanligt.

Kom hem och ställde upp den direkt på hyllan som vi hade gjort för ögonstenen
tillfället tills vi köper en ny vägghylla enbart för honom.

Det känns fridfull att ha honom hemma, fast han är  i urnan brevid kortet på honom,
ja fridfull på något sätt.
Även om man är jätte ledsen, men så fridfull att ha honom hemma.
Det är så svårt att förklara, det finns många tusen ord då man inte
kan välja något bättre ordval.

Saknar honom fruktanvärt mycket.
Hoppas med tiden minskar det med tårar.

Just nu är det bara massa vanor som gäller,
Det är så svårt när man hade många rutiner/vanor.
Som att gå ut med dig
Som att ge dig maten
Som att ge dig massa kärlek
Som att duscha dig och kamma dig
Ja allt som man hade gjort med dig.

Var man ute, så tänkte man att man måste hem för att du
var hemma.

Och det sista svåraste biten lär det bli när vi åker ner till Närke någon gång.
Aldrig hade vi varit utan honom.

Vi får väl se hur det blir.

Nu tar jag en dag i taget vilket jag alltid hade gjort.
Fast nu är det annorlunda på annat sätt.


Ännu en gång till, tack till er alla som skickade era tankar m.m.