Madilly

Fasar inför som denna dag.

Skulle det sluta så här skulle det inte förvåna mig.

Men hoppas på att få en liten gnista hopp.

Än har man inte kunnat hoppas på någonting.

 

Vet inte hur många gånger man har gråtit.

Vet inte hur många gånger jag grubblat sen beskedet.

 

Lessnar på att få en massa tider.

Ser man på almanackan hur många gånger det här månad man har fått tider som jag ska göra stressar upp mig.

Ja från att bara ta det lugnt till stressande dagar.

 

Ja jag vet jag måste ta det extremt lugnt.

Jäkla svårt är det när man inte redan klarar av en massa måsten. 

 

Depression har börjat smyga fram.

Ja jag vet att jag ej får vara nere.

Ja jag vet att det inte är annars bra för mig.

 

Fasar inför dagen ifall man får bara dåliga nyheter då det var sent att göra det.

Men måste tro på mannen i mitt liv att en gnista av hopp måste man ha.

 

Ja idag är det domedagen..

Om det är det eller ej är det bara att återse.

Bara jag slipper blodprover m.m.

 

Har tappat räkningen på hur många blodprover och andra prover som hade tagits på mig.

Än har svaret inte kommit ännu trots det bara hade gått i 1 vecka kändes som det var flera veckor sen jag fick lämna proverna.

 

En del blåmärke har jag fått på köpet.

Tur att det ej är varmt så jag inte behöver gå i lätta korta kläder 😉

 

Ja vi får väl la se sen idag vad som händer och vad som ska hända.