Ack vad svårt.
Igår var det jobbigt.
Valde en begravningskrans,
det svåraste var vad man skulle välja text på första band, det har man funderat på det i många dagar.
Som många vet att jag skulle kunna skriva mycket, men ville det skulle vara enkelt.
Till slut blev det som det kommer bli.
Till o med ett kort oxå vid kransen som karlen valde en vers som är taget från en hemsida där de har hundratals olika verser.
Overkligt att välja blommor, text m.m.
Det trodde man ej att man skulle välja det redan nu.
Inte ett torr dag idag det heller.
Vaknade imorse och trodde först att det var helg och det var tomt utan karlen.
Ingen tidsbefattning har jag.
Har fortfarande inte riktigt kommit in i rutiner ännu.
Solen tittar in idag, medan inuti mig är det kaos samtidigt tomt.
Ingen sinnens ro.
Etsar fast hela tiden dessa ord:
Vi ses snart/ Vi kommer snart.
Det var nog för att vi sa det varje gång till honom när vi åkte hem att vi kommer snart igen eller vi ses snart igen under dessa korta månader.
Det är även en jobbig tid här hemma då en är sjuk och inte mår bra.
Har ej kunnat se på honom.
Det är inte hans fel.
Det är bara jag.
Jag klarar inte av att se någon sjuk och inte mår bra.
Det blev för mycket för mig/oss 2 när våra nära ej var/är bra.
Ja man får försöka ta en dag i taget och leva varje dag som om det vore sista morgondagen.
Ha en underbar dag ni allihopa..
❤